home |
2008-02-12 Första dagarna med Henke och MickeHenke och Micke har bara hunnit vara här i några dagar och Japan har redan hunnit visa sig från sin bästa sida. Deras första skiddag här bjöd på typiskt Hakuba-väder, moln och dålig sikt. Andra dagen visade sig bli en sådan dag man bara drömmer om; sol, vindstilla, mycket snö och ett helt orört backcountry. Eftersom japanerna har firat grundandet av sin nation och kineserna har firat sitt nyår, med ledighet och skidåkning, så visste vi att vi var tvungna att ta oss upp tidigt för att undvika de värsta köerna. Efter två uppvärmningsåk i pisten tog vi toppliften upp för att bege oss utanför systemet. Micke på väg upp mot ett riktigt riktigt bra åk. Det visade sig att det var fler än vi som tänkt tura. Av någon märklig anledning så väljer nästan alla att åka ner på nordsidan. Sydsidan ner mot Hakuba 47 är det få som åker. Snökvalitén på södersidan är oftast överlägsen den på nordsidan vilket gör folks val ännu märkligare. Vi som gillar bra snö väljer självklart sydsidan. Den jobbiga delen avklarad, nu återstår bara åkningen ner. Notera Okis nya goggles med spiegelglas (uttalas så tyskt det bara går). Lavinfaran har varit hög här ett tag och det här var vår första tur ner på sydsidan på väldigt länge. P.g.a. detta valde vi att innan åket göra ett litet stabilitetstest för att se hur hög lavinfaran faktiskt var. Vi kom fram till att risken för laviner var relativt låg så det var bara att tuta och köra. Henke visar att säsongen i Whistler var väl investerade pengar, tekniken sitter i benmärgen nu. Eftersom vädret var strålande passade vi på att ta en hel del bilder. Vi försökte hitta linjer där vi kunde få bra bilder på oss alla. Bussen tillbaka gick som vanligt inte förrän tolv så vi hade gott om tid på oss att hitta olika ställen och vinklar för bilder. Väl nere hade vi ägnat hela förmiddagen åt ett åk, men vilket åk det var. Vi var alla uppspelta och bestämde oss för att snabbt ta en tur till. Kör man snabbt i skogen hinner man inte bli så rädd för att köra in i träden. Henke och Micke hade nu fått se sydsidan av Happo men hade ännu inte fått uppleva nordsidan. Vi visste att ovanligt många hade begett sig backcountry under förmiddagen och att majoriteten hade valt en nordsida. Vi ville ju självklart ha orörda snöfält även på eftermiddagen så vi fick vara lite kreativa i vårt vägval. 99 % av alla som åker backcountry går en bit upp från översta liften innan de åker ner, men man är absolut inte tvungen att göra det, istället kan man i princip åka direkt ner från utkanten av systemet. Så vi vi följde kanten av systemet tills vi hittade en orörd ravin ner. Döm av vår förvåning när den första rännan som gav mest fallhöjd dessutom var helt fri från spår. Micke lägger andra svängen på ett magnifikt åk. Snön visade sig, något otippat, vara lika fin som på sydsidan (nordsidorna här är vindsidor så snön packas ofta snabbt ihop). Vi fick ett långt fint åk med helt ospårad snö hela vägen ner till dalen. Stora delen av åket var tyvärr i skugga så fick inte med oss lika många bra bilder från detta åk. Acke kryper ihop i en sväng. Med fyra olika kameror kunde vi hela tiden ta bilder från olika vinklar på samma åkare. Väl hemma visade det sig att vi hade tagit ~500 bilder under dagen :) När åket är slut väntar 45 minuter gång, det kräver lite förberedelse. Idag har det varit molning/dimmigt hela dagen. Vi har fortsatt åka ospårat puder, men p.g.a. avsaknaden av sol har vi ej plåtat. Utanför fönstret tokdumpar det just nu, så imorgon kommer det åkas ännu mer och ännu djupare puder!!!! / Acke, David, Henke och Micke |
|||||||||||||||||||||||||||
Comments
7 comments
|
||||||||||||||||||||||||||||
Alexander Thurban 2007 |