home |
2008-02-16 Sushi, puder och en bruten armEfter två riktigt bra dagar utanför systemet började det snöa rejält. Under natten kom det nästan en halvmeter puder under goda förhållanden. Vi var uppe tidigt på berget för att avnjuta mängder av svängar i bottenlöst puder. Det blåste rätt mycket under dagen, detta gjorde att vi koncentrerade oss på nedre delen av berget och framförallt skogsåkning. Efter att ha spårat upp en halv skog och kommit igång med fotograferandet hände det vi alla ibland är rädda för, en trädkollision! Henrik hade precis påbörjat sin linje när han inte hann svänga förbi ett träd och kollisionen var ett faktum. Tyvärr tog det ganska illa och Henrik märkte snabbt att hans arm var bruten. Som tur var fick vi tag på den enda engelsktalande killen i ski patrol som hjälpte Henrik att ta sig ut från skogen och ner för berget på en räddningskälke. Henrik, sekunden innan armbrottet. Yoko ställde upp och körde Henrik till den lokala kliniken där de drog armen rätt och satte på ett temporärt gips. Innan de körde iväg till läkaren packade vi ihop en väska till Henke med lite godis, litteratur och tandborste. Detta visade sig vara överflödigt för de var tillbaka redan efter en timme. Klicka här för en bild på röntgenplåten av Henriks arm. Henke visar var träden ska stå. Henke har nu vilat ett tag i väntan på att få åka hem. Imorgon går planet tillbaka till Europa. En liten fågel har viskat till oss att han ska få åka business class och biljettpriset var 40 000 svenska riksdaler... Snöfallet har fortsatt efter Henkes skada, tyvärr har blåsten tilltagit. Detta har inneburit att vi i princip bor i skogen nu och sett massor av fjällkaniner, japanska rådjur och även en söt liten räv. Oki visar mer än gärna upp nya goggles och skidor, övrigt klädsel försöker han dölja efter bästa förmåga. En intressant detalj med skogsåkning i Hakuba är att människor är mer sällsynta än vilda djur. Idag har vi sett fyra djur men inte en enda japan eller aussie i skogen. Micke ger igen på växtriket efter Henriks armbrott. Brott lönar sig aldrig... Nu är det åter helg och japaner har strömmat till. Tyvärr tillåter vädret oss inte att åka backcountry så vi försöker åka så långa åk som möjligt i skogen så vi slipper stå onödigt ofta i liftkö. Idag fann vi ett nytt sådant, vi landar dock i någons trädgård. Grannen ser förvånad ut men börjar vänja sig och hälsar nu med ett glatt "Konichiwa!". Det finns både bra och dålig andnöd, det här är bra andnöd. Förhoppningsvis får vi lite sol nästa vecka så vi kan åka backcountry igen. Våra Katana bönar och ber efter stora svepande svängar på en orörd bergssida. Kollar man väderleksrapporten så ser det inte helt hopplöst ut. David försöker spänna upp sina pjäxor under ett skogsåk. Förutom skidåkning har vi hunnit med lite annat här i Japan under dessa dagar. Alexander fyllde 25 den 14:e februari, så det firade vi med vin, ost och en rejäl presentutdelning tillsammans med vår värdfamilj och sen gick vi ut och åt japanskt på kvällen. Acke fick en mössa i present av skidkamraterna. Kvällen var väldigt lyckad och alla var på gott humör. Japanerna verkade inte tåla vinet riktigt lika bra som vi och utvecklade snart lite fyllehicka. Barnen var på glatt humör och lika klängiga som vanligt. V-tecknet är fortfarande omåttligt populärt i Japan. Av systrarna Sasagawa fick Alexander flera presenter, bl.a. ett flak öl och en tröja. Eftersom det var Valentine och traditionen i Japan är att tjejerna ger pojkarna choklad fick även de andra skidåkarna småpresenter. Peace! När osten var slut och vinet uppdrucket begav vi oss ut för att få lite varm mat i magen. Vi tog med oss två nyinflyttade gäster, varav den ena visade sig vara lite väl pratsam. Så nu gör vi vårt bästa för att undvika dem. Som tur är stannar de bara i någon dag till. Acke provsmakar presenten från Kyoko. Japanerna tycker nog att vi börjar bli lite väl solbrända, för av Kyoko fick Alexander, förutom en chokladkaka, även solskydd med faktor 50+. Kyoko kröner David till Sushimaster. Igår gjorde David vår första egna Sushi. Med stor hjälp av familjen blev det riktigt lyckat. Att göra sushi till fyra hungriga skandinaviska skidåkare visade sig vara ett rätt så stort projekt. När vi avnjöt resultatet var vi alla överens om att det var värt det. En makirulle blir till. I Japan handlar det mer om färger och utseende än om vad sushin egentligen innehåller. Det handlar mer om olika färgkombinationer än om olika smakkombinationer. Vi provade sushi med bl.a. morot, spenat, burktonfisk, färsk tonfisk, ugnsbakad lax, omelett, räka och avokado. Det färdiga resultatet. Nigiri kan man göra på minst två sätt, japanskt eller skandinaviskt. Skandinaviskt så pressar man ihop riset med all sin kraft för att få så mycket energiinnehåll som möjligt, medan man i Japan är mer försiktig och enbart rullar den lätt i handen. Minstingen i familjen, Shingo, är lättroad. Efter att ha lärt sig tummen upp och give me five, går han nu på V-tecknet. Detta blir sista uppdateringen för Henrik, i natt lämnar han tyvärr oss för att sätta sig i en lyxig flygfåtölj och återvända hem för att vila upp sin arm. Vi önskar Henke en snabb rehabilitering och att han snart får stå på skidor igen, kanske redan Riksgränsen till våren... / Acke, David, Henke och Micke |
|||||||||||||||||||||||||||
Comments
7 comments
|
||||||||||||||||||||||||||||
Alexander Thurban 2007 |