home |
2008-01-03 Framme i Japan och första dagen på berget avklarat.Nu har vi precis kommit hem från vår första skiddag 2008. De två sista dagarna förra året kom det nästan 1,5 meter vilket innebär att det ligger massor av snö precis överallt. Uppe på berget innebär all ny snö att lavinfaran är relativt hög. Det gör egentligen ingenting eftersom vi kan behöva ett par dagar på oss innan vi ger oss ut utanför systemet. Storleken på liftystemet här är rätt så begränsad, men offpistpotentialen här är enorm. Det är få japaner som åker offpist här och de som gör verkar hålla sig nära liftarna. Högsta liften här går till 1700 meter, men därifrån fortsätter en rygg upp till 2700 m med mängder av intressanta linjer. Första skidbilden för säsongen! Acke provar sina nya skidor i en sväng. Våra nya skidor fungerar jättebra. Jag tycker mina känns som en bättre version av mina gamla Gotama, och David känner att hans nya flyter bättre än sina gamla Rossi Scratch, samtidigt som pistegenskaperna är likvärdiga. Vi kör nu på likadana skidor, Völkl Katana, fast i olika längder. Pjäxorna är David väldigt nöjd med medan mina sitter lite hårt nu i början men hoppas på förbättring. Vi har upptäckt att allting inte fungerar som hemma här i Japan. T.ex. så är deras uppfattning av ett ”season pass” inte riktigt samma som vår. Här innebär ”säsongskort” att man i princip får oändligt antal tredagarsbiljetter. Dessa betalar man med endagsbiljetter som man får i tjugopack. När ett tjugopack är slut får man automatiskt ett nytt. Utöver detta måste man ha ett speciellt id-kort på sig för att kunna hämta ut sina tredagarsbiljetter. För att ge det hela en extra knorr så kan man inte köpa säsongskortet vid biljettförsäljningen vid liften, istället säljs säsongskortet i en anonym byggnad någon kilometer därifrån. Utan vår superba japanska värd hade vi nog haft svårt att få något säsongskort. Stället vi bor på ligger jättemysigt i skogen med snötunga barrträd runtomkring. Vårt rum är något större än väntat och med en våningssäng istället för två enkelsängar har vi tillräckligt med plats för att klara oss. Toaletterna här saknar uppvärmning och verkar även sakna isolering så temperaturen i vårt badrum ligger nog nära nollan, det ångar i alla fall när man kissar :). Nycklar verkar inte existera här, vi har varken fått nyckel till rummet eller till huset, och vår värdinna lämnar konstant bilen olåst. Ska hon bara ett kort ärende, som att hjälpa oss med liftkort, så lämnar hon gärna bilen på också.
Våningssäng. Resan hit gick smidigt, ungefär 24 timmar tog det från Svågertorp till Hakuba, varav tolv av dessa timmar tillbringades på flyget mellan Zürich och Tokyo. På flyget gavs det möjlighet att spela multiplayer-pong. David visade sig vara en jävel på detta och visade gång på gång var skåpet skulle stå. Från flygplatsen i Tokyo tog vi sen tåg in till centrala Tokyo där vi bytte till Shinkansen, Japans snabbtåg. Shinkansen tog oss fram till Nagano där vi bytte till buss. Väl framme i Hakuba blev vi upphämtade av Yoko som vi nu bor hos. Datorhörnan i vårt rum. Nu ska vi ge oss ut och se om vi kan hitta lite mat att tillaga ikväll. Än så länge har vi bara ätit ute men nu är det dags att prova laga lite mat själv. En liten parantes är att vi än så länge har väldigt begränsad internetanslutning, dock ska detta vara löst förhoppningsvis i nästa vecka. / Alexander och David |
|||||||||||||||||||
Comments
5 comments
|
||||||||||||||||||||
Alexander Thurban 2007 |