home |
2008-01-08 Kalas och mer skidåkning.Sex skiddagar har vi nu haft här i Japan. Fem av dessa har vi åkt puder, ett facit som vi är väldigt nöjda med. Vi har hunnit med en ny offpisttur. Den här gången började vi från toppen av Happo där vi tog på oss stighudarna och knatade upp ett par hundra meter. Vi gick ifatt ett lite större gäng med västerlänningar som tipsade om att man både kunde åka ner åt höger och då komma till dammarna vi hade besökt dagen innan, och ner till vänster. Tog man vänster skulle man till slut komma ner till grannskidområdet, Hakuba 47. Eftersom sikten var relativt dålig och det vänstra åket bjöd på lite träd som skulle underlätta navigeringen så valde vi detta alternativ. Dryga tusen fallhöjdsmetrar senare befann vi oss vid liften upp till Hakuba 47. Vi fick snabbt reda på att ingen buss skulle gå förrän om tidigast en timme, så vi bestämde oss för att ta lunch här. Det visade sig att en kompis till familjen vi bor hos jobbade på restaurangen vi valde. Hennes engelska är väldigt begränsad, men hon hjälpte oss att komma med rätt buss hem. Ibland har man tur. Dave lägger upp Katanan på kant. Som vi nämnde tidigare har vi haft en dag utan puderåkning. Denna dag ägnade vi istället åt att nöta lite piståkning. Våra skidor är inte direkt gjorde för pisten, men om underlaget inte är för hårt och pisterna inte är för befolkade så funkar de ändå över förväntan. Acke i pisten. Imorse när vi vaknade trodde vi inte att vår skiddag skulle bli så bra. Det var mulet och när vi gick utan för dörren så märkte vi att det regnade... Men ibland kan man ha riktigt fel. Idag var en kanondag på berget. När vi steg ur kabinen såg vi att det låg en hel del ny snö på marken. Nederbörden som tidigare kom som regn, föll som snö på berget. Sikten var förvånanstvärt bra eftersom solen lyste lite svagt genom molnen. När det är sådana förhållanden finns det bara en sak att göra, åka så mycket puder som möjligt. Vi klickade snabbt i bindningarna och åkte sedan linje efter linje i härlig nysnö. För att vara såpass kustnära som Hakuba ändå är så är snön riktigt fluffig och fin. Ett litet irritationsmoment i all puderyra är alla vallåsenliftar (stolliftar utan fotstöd) som används här. Man tycker att en ort som har haft vinter-OS för inte alls längesen borde ha råd att installera lite fotstöd på liftarna. Stabilt. Framåt lunch så försvann solen och snöandet tilltog, men eftersom molnen fortfarande låg högt och vi koncentrerade oss på skogsskidåkning var det aldrig någon fara med sikten. Acke <3 Japanskt träd. Nu har vi precis kommit upp på vårt rum efter en födelsedagsmiddag för äldste sonen i familjen som fyllde hela sex år idag. Mycket spännande mat fick vi prova på. Japanerna jobbar mycket med många smårätter istället för en stor rätt som t.ex. spaghetti bolognaise hemmavid. Fadern till vår värd, Yoko, har varit landslagstränare för det japanska skidlandslaget. En mycket intressant man som är väldigt berest och trevlig. Vi fick berättat för oss att en gång när han blivit berusad på ett femstjärnigt hotell hade han tagit micken från killen som satt i baren och spelade piano för att sjunga karaoke, vilken japan... Födelsedagsgrisen i en blågul tröja från de svenska gästerna i huset. Det har nyligen flyttat hit en norrman till vårt hus som också var med idag. Han har också varit i Whistler, senast året före vi var där. Nu är han här ensam och stannar lika länge som oss. Vi fick varsin themugg av familjen, jättefina.
/ David och Alexander |
|||||||||||
Comments
3 comments
|
||||||||||||
Alexander Thurban 2007 |