home |
2008-01-16 Light my fire.Efter en väldigt händelsefattig långhelg har vi nu haft två väldigt aktiva dagar, men för att börja med helgen så kan den sammanfattas med extremt mycket folk och riktigt dåligt väder. Natten till lördag så regnade det upp till 2400 meters höjd. När det väl slutat regna så sjönk temperaturen snabbt och det bildades en ishinna över all snö. Detta innebar självklart att i princip all offpiståkning var omöjlig och med enorma mängder japaner i backarna valde vi att koncentrera skidåkningen till några intensiva timmar på morgnarna under helgen. Under tisdagen lyckades äntligen solen tränga fram genom molnen och vi kunde få lite vettig åkning igen. Offpisten var fortfarande katastrof så vi koncentrerade oss på att nöta topp till dal-åk för att bygga lite kondition och mjölksyretålighet. David posar för kameran några hundra höjdmeter ovanför toppliften på Happo One. På eftermiddagen åkte vi iväg på en "Fire festival". Det är en traditionell japansk festival som anordnas för god skörd och allmän lycka och välgång. Huvudattraktionen på festivalen är ett trätempel speciellt byggt för evenemanget. Byns 25-åringar vaktar under templet och byns alla 43-åringar sitter på toppen. Övriga bybor försöker sätta eld på templet med facklor. Denna information fick vi på bussen dit. Bussresan anordnades av grannpensionatet. Bussresan dit tog ungefär 2,5h. Väl framme var vi riktigt hungriga så vi hängde på en australiensisk familj och åt crêpes. Efter det var det dags att bege sig ner till festivalområdet för kvällens festligheter. Till en början var det en ganska lugn tillställning. 43-åringarna satt mycket riktigt uppe på denna lite udda träbyggnad och sjöng glada japanska låtar. Under stod det 25-åringar som vajade lite fram och tillbaka. Som en extra bonus gick ett gäng japaner omkring hela området och bjöd på gratis saké hela kvällen. Inte världens godaste dryck, men gratis är alltid gratis. Fyrverkerier på festivalen. Efter ett tag så drog lite fyrverkerier igång. Ganska snart efter detta kom där väldigt fulla japaner med hopbundna pinnar. Givetvis brann dessa pinnar. Eftersom japanerna som höll dessa pinnar var väldigt fulla så hade de lite svårt att gå rakt och viftade vilt med dessa facklor åt publiken. Det var lite svårt att lyckas få en bra bild av detta eftersom man aldrig riktigt visste hur nära dessa fackelmän skulle gå. Fulla japaner med brinnande pinnar. Nu började en vild kamp för att få fyr på det specialkonstruerade templet. Om ingen kom till skada under den här kampen så var det mer tur än skicklighet. Fulla japaner sprang in mot templet med brinnande facklor och de som skulle försvara fick göra det med sina kroppar. Detta höll på ganska lång tid och under tiden serverades det hela tiden gratis saké. Vi höll fortfarande ihop med familjen från Australien så vi skålade lite i saké med dem. The Gang. Från vänster: Steffan (norrmannen), Inga, Isabel, David, Meg, Jack and Grandma Jill. Till slut gav männen som vaktade templet upp och de som satte uppe på hoppade ner. Templet tändes och alla jublade när det brann upp. Detta var slutet på en lite mer udda upplevelse. Nu väntade bara en tråkig bussfärd hem. Strax efter ett var vi hemma i Hakuba och kunde lägga oss för att sussa lite. Nu brinner det. Imorse när vi vaknade trodde vi inte att det skulle bli en bra skiddag. Vi var slitna efter den sena hemkomsten (går normalt och lägger oss vid nio =) ) och lite för mycket saké. Väl uppe på berget blev vi dock något förvånade. När vi kom ut ur liften möttes via av 20 centimeter väldigt lätt puder och nästan folktomma pister. David gjorde det något udda valet att istället för att åka puder så gick han upp med stighudar från dalen med siktet inställt toppen av gondolen. Nästan uppe valde han att ge upp och åka puder med Alexander och Steffan istället. Vid lunchtid hämtade vi upp de två äldsta döttrarna från den australiensiske familjen och guidade dem till de bästa ställena på berget. Förhållandena var perfekta, ny snö, ingen blåst, lagom mycket sikt för att se vart man skulle men tillräckligt dimmigt för att ski patrol inte skulle se var man åkte. Vi åkte till liftarna stängde och spårade upp all lössnö vi hittade på berget. Helt klart säsongens bästa dag än så länge. Inga puderbilder från idag, Acke var för sliten för att släpa med kameraryggan upp på berget, så här kommer istället en bild på några söta träd. / Alexander och David |
|||||||||||||||
Comments
4 comments
|
||||||||||||||||
Alexander Thurban 2007 |