home
news
archive
media
about

2008-01-20 Trädkorridoren.

Snöandet som avslutade förra uppdateringen fortsatte och gav oss en liknande dag till. Nu var det bara vi killar som åkte och vi spårade upp berget efter bästa förmåga. Konkurrensen om lössnön här är inte alls lika stor som i Whistler. Det är många jappsar som gillar att åka puder, men de flesta nöjer sig med att åka det som ligger i pisterna. De lite svårare linjerna brukar vi för det mesta ha för oss själva. Tyvärr så har ski patrol här inte riktigt samma uppfattning som vi om vad som är åkbart. Som en följd av detta så finns det mycket staket och fina skyltar som berättar var man får åka. Lite tur i oturen är flertalet av dessa skyltar enbart på japanska, och varken vi eller vår norske kompis är några hejjare på detta svåra språk. Det bör nämnas att mycket av den åkning som är avspärrad här hade varit tillåten och t.o.m. utmärkt i t.ex. Whistler.

Vid första anblicken kan David se sjukligt blek ut i ansiktet, men vid en närmare undersökning visar det sig vara snö som fastnat i skägget.
(click on image for larger version)

Dagen efter fick vi fint väder och ingen ny snö. Nu var vi verkligen tvungna att vara kreativa för att få lite nysnö under skidorna. Vi hade tidigare spanat lite på en korridor i skogen som definitivt såg åkbar ut, det enda kruxet var att avslutet var något tight. Dock inte så tight att det stoppade oss. Vår norrman visste vi inte riktigt var vi hade så nu var vi bara två. Vår nyfunna korridor visade sig vara kanonfin. Alexander åkte först och David lade åttor i Alexanders spår för att återuppliva åttiotalet, om än bara för en kort stund. Slutet på korridoren visade sig vara precis så tight som vi trott, men med lite god vilja så kom vi igenom utan problem. Vid nästa snöfall skall vi försöka ta lite bra bilder på David när han åker korridoren ensam.

Vår trädkorridor.
(click on image for larger version)

Fulla av självförtroende efter vårt lyckade åk ville vi ha mer. Precis bredvid vår trädränna går en annan ränna som är betydligt bredare men med några frivilliga dropp i om man vill. Vi bestämde snabbt att denna ränna var vårt nästa mål. Vid liften mötte vi Steffan som valde att hänga på oss. För oss gick åkningen i rännan bra, men för Steffan, som precis konverterat från "the darkside" (snowboard), gick det inte lika bra. Han valde ett dropp i slutet av rännan, satte inte landningen och ramlade rätt in i en isklump. Han har nu rätt ont och har eventuellt en spricka i revbenen. Krya på dig Steffan!

Number nine, bend your knees please.
(click on image for larger version)

De två senaste dagarna har vi varit ute och turat. Snön har fått chans att stabilisera sig och lavinfaran har sjunkit rejält. Igår valde vi att för första gången på länge ta oss ner på norrsidan av Happo. Detta har vi bara gjort en gång tidigare och det var vår tredje skiddag, då vi hade stora svårigheter att hitta bästa vägen hem. Nu valde vi en helt annan väg ner. Vi började vid toppliften och turade upp i cirka en halvtimme, tyvärr så blåste det värre än fan. För att komma undan blåsten valde vi en rätt tidig linje ner mot, den ur vindsynpunkt lugnare, dalen. Tyvärr var vi inte först ner i denna dalen, det låg några spår redan, det gör det dock så mycket lättare att navigera när man är ute för första gången på nytt ställe. Det tråkiga med att åka ner på norrsidan är att man blir tvingad att gå hem. I skor tar det ungefär 40 minuter att gå hem. För att slippa gå på asfalt i våra pjäxor har vi nu börjat plocka med våra skor upp på berget. Alexander hade inga lämpliga skor med sig men har inhandlat ett par här billigt.

Fotoryggsäck konverterad till kombinerad foto- och skoryggsäck.
(click on image for larger version)

Åkningen i övrigt var sådär. Snön var tydligt vindpåverkad och rätt tung, men med en bred skida som inte sjunker för mycket var det inga problem att få många sköna svängar ner den dryga kilometern vi hade i fallhöjd.

Idag hade vi planerat att göra två turer. Först en på förmiddagen ner till Hakuba 47, äta lunch där vår japanska kompis jobbar, ta bussen hem och en sen en liknande den vi gjorde igår. När vi hade kommit upp till där vi brukar välja om vi ska ta söder ner mot Hakuba 47 eller norr såg vi att två gäng fortsatte uppåt. Eftersom det för en gång skull inte blåste halv orkan så valde vi att följa efter för att se vad vi kunde hitta för spännande åkning. Efter ett tag så valde det ena gänget att bege sig ner norrut och det andra fortsatte med stegjärn. Eftersom vår klätterutrustning är obefintlig valde vi det säkra före det osäkra och följde den gruppen som hade börjat åka neråt. Tyvärr så visade sig denna grupp vara horribelt långsam. Ur lavinsynpunkt och för att de faktiskt var först ville vi inte åka samtidigt som eller förbi dem. Så vi fick snällt vänta på vår tur och ta ett lugnt åk ner. Snön var rätt lik den igår. Tung men fortfarande lössnö. I slutet fick vi gå uppför en liten sluttning, väl uppe fanns två rännor. Japanerna som var före oss valde att klättra ner i den ena. Vi som äkta skidåkare kände att detta inte var ett alternativ. Så vi satte på oss skidorna och valde en ränna var. Ingen strålande åkning men vi slapp i alla fall att klättra ner.

Japanerna klättrar ner i rännan som Alexander sen valde att åka.
(click on image for larger version)

Som vanligt måste vi korsa en bäck nere i dalen. Den här gången hamnade vi betydligt längre upp i dalen än tidigare. Här var det lite svårare att hitta ett bra ställe att korsa på. Alexander gjorde ett rätt misslyckat val och var tvungen att sätta ner foten i vattnet en gång. David hittade ett lite bättre ställe och lyckades balansera över på diverse stenar. Det är alltid skönt att bli av med skidorna när man skall passera så man kan stödja sig med hjälp av bägge stavarna, därför brukar vi kasta över skidorna först.

Hitta skidan! Den syns lite tydligare i den större versionen av bilden.
(click on image for larger version)

Väl hemma var klockan halv tre och vi var alldeles för trötta för att ge oss ut igen, men någon dag så ska vi lyckas med två turer på samma dag!

För att avsluta den här uppdateringen hade vi tänkt skriva lite snabbt om var och hur vi bor och hur det är att leva här. Lodgen vi bor på drivs av tre systrar, där den yngste, Yoko, verkar vara chefen och är den enda som kan flytande engelska. Det är genom henne vi har fixat boendet. Mellansystern kan några ord på engelska och är den som fixar och donar mest här. Bl.a. är det nästan alltid hon som lagar mat. Den äldsta systern sysslar mycket med massage på diverse hotell här i trakten. Yoko har dessutom tre barn som bor här, två killar och en tjej. Den äldste är 6 år. Sen bor även Kyoko här. Hon är en vän till familjen och har bott här i Hakuba de fyra senaste vintrarna. Hennes engelska är heller inget vidare, men hon lyckas ofta göra sig förstådd, och vi förstår henne för det mesta. Hennes stående intryck av oss är att vi äter för lite grönsaker.

Att här ligger snö även i dalen gör mycket för vinterstämningen.
(click on image for larger version)

Hakuba har ungefär 15 000 invånare, men byn är väldigt utspridd. Bil är det givna transportmedlet här. Bussförbindelserna är dåliga, det går en buss i timmen ungefär och det är oftast långt att gå, oavsett var man ska. Närmsta storstad är Nagano och ligger ungefär en timme bort med bil. Nagano har 350 000 invånare. Prisnivån här är inte speciellt hög. Boende är dyrt, men bortsett från det är det mesta billigt. Ett säsongskort kostar dryga 4000 här. Motsvarande kort i Whistler går på strax under 10000. Speciellt mycket folk i backarna är här inte. På vardagar är det nästan tomt. En vanlig helg är det betydligt mer folk men oftast utan liftkö. När det är en japansk storhelg så gör man bäst i att hålla sig långt från liftsystemet, antingen åker man backcountry eller så ligger man hemma på soffan och lyssnar på ledmotivet till Gilmore Girls. Det var allt för oss den här gången. Många glada hälsningar från Japan!

/ Alexander och David

Comments

1 comments