home |
2008-03-09 Långtur x 2Ibland får man såna dagar där alla yttre omständigheter stämmer, lavinfaran låg, snön bra, ingen vind och mycket sol. Igår var en sådan dag. Efter en månad utan att ha turat (vi börjar bli lite lata och bortskämda med bra åkning precis utanför husknuten) bestämde vi oss igår för att ta oss högt och långt bort. Det var fler än vi som tänkt den tanken, vi har nog aldrig sett så många andra vara ute och tura i Happos backcountry som vi såg igår. Alla, utom vi då, var japaner. Den ursprungliga planen var att David skulle börja dagen med att droppa en klippa inne i systemet, men ski patrol vakade över den som hökar så den planen övergavs snabbt. Trångt vid toppliften, många japaner vill ut på tur. På lite högre höjd sken solen som aldrig förr, men över dalen låg ett stabilt molntäcke. Detta var dock inget vi oroade oss för, vi hade siktet inställt högt! Mars, strålande sol och att Hakuba ligger i höjd med Cypern gör att det lätt blir rätt varmt, så fodret plockades ur jackor och goggles byttes mot pilotare. David i spåret. Den senaste snön vi fick kom dagen innan och för en gång skull så ackompanjerades den inte av starka vindar. Det gjorde att turandet gick lättare än vanligt eftersom man inte gick på en eisbahn. Normalt måste vi ta av oss skinsen och bootpacka efter ungefär 45 minuter, nu kunde vi gå vidare utan problem. Riesenslalom utanför pisten. Vi hade inte packat med oss så mycket mat och vatten (två cookies och en halvliter vatten var). Vid elvatiden, då vi redan hade varit ute i 3,5 h, kände vi att våra energidepåer behövde fyllas på. Vi visste att hemfärden efter åket antagligen skulle innebära 1-1,5 timmes slit till fot. Vi drack lite vatten, tog vars en kaka och bestämde att det var så här högt vi kom den här gången. Tre japaner hade beslutat samma sak ungefär samtidigt och de kunde informera oss på knackig engelska att vi nu var på 2400 meters höjd, ~700 höjdmeter ovanför toppliften. Vi hade m.a.o. 1600 fallhöjdsmetrar med orörd snö framför oss. Slutet av åket. Vi brukar turas om när det gäller första-åk. Den här gången var det Davids tur att lägga de första svängarna. Som vanligt åkte kameran upp ur väskan för att försöka föreviga ännu ett åk nerför en nordsida i Japan. 1,6 vertikal kilometer senare var åkandet slut för dagen och det var bara slit kvar. Vi hade stannat upp precis i botten av åket för att David skulle droppa en stor pillow. Tack vare detta hann en kille passera oss och han fick spåra hela vägen ut till asfaltvägen. Istället för att vada över bäcken kan man hoppa... Dagen idag liknade gårdagen väldigt mycket. Molnen i dalen hade bytts mot en nästan molnfri himmel och det blåste något mer. Något slitna efter gårdagen valde vi att inte ta oss lika högt. Eftersom vi åkt väldigt många nordsidor på sistone valde vi idag en sydsida (eller egentligen en östsida, men på södra sidan av Happo). Voltaren, som fick sitt namn efter att Oki voltade 100m i insteget, har vi bara åkt en gång. Nu passade den perfekt. Ungefär en timmes turande från toppliften och totalt fallhöjd ner till dalen runt 1300m. Voltaren avklarad, bara 800 meter ner till Hakuba 47 kvar. Den här gången var Voltaren fri från blankis så allt gick bra. Snön var något sämre än igår, men det var väntat efter all sol. När Voltaren var avklarad fortsatte vi ner till Hakuba 47. Originalplanen var att ta bussen direkt tillbaka hem för att gå och handla, men solen sken så vackert så vi stannade någon timme, åt lite mat, sänkte någon öl och lapade sol. Glada miner efter två fina dagar på berget. Vi hade tänkt avsluta den här uppdateringen med att meddela att vi äntligen sett snöapor här! Dessutom i vilt tillstånd. Tyvärr inga bilder då vi såg dem från bussen på väg hem, men nästa gång vi ser dem ska vi vara beredda med stora teleobjektivet... / Alexander och David |
|||||||||||||||||||||||||||||||
Comments
8 comments
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
Alexander Thurban 2007 |