home |
2008-03-12 Snögubbar i väntan på snöapor12:e Januari och 10:e Mars, två dagar som lägger sig som en mörk skugga över en annan underbar säsong. Den 12:e Januari regnade det upp till 2400 meter här i Hakuba. När det sen frös bildades ett "rain crust"-lager i snöpacket som bidrog till ökad lavinfara i över en månad. För två dagar sen vaknade vi till regnsmatter mot rutan, vi befarade det värsta. Tur i oturen så hade det inte regnat lika högt upp den här gången. Regn i dalen är självklart tråkigt men påverkar bara slutet av åken där lutningen ändå är liten så lavinfaran är obefintlig. Snön högre upp hade klarat sig rätt bra och möjliggör fortsatt fin åkning. Möt vår nya kompis. Gillar: snö, ogillar: sol. Igår var planen att göra ett försök att nå toppen här ovanför Happo One. Tyvärr så blåste det storm och lite till på berget så planen blev tillintetgjord. Vi tog oss i alla fall tillräckligt högt upp för att kunna åka ner till Hakuba 47. Steffen som hade slagit följe med oss upp för att ta lite landskapsfoto fortsatte en bit upp. Han berättade senare att den sista biten hade han fått krypa för att vinden var så kraftig. Söt burk gör att maten blir lite mer lockande. Eftersom det blåste så mycket som det gjorde nöjde vi oss med ett åk. När vi var nästan nere i Hakuba 47 valde vi att ta en liten solpaus. Alla vet ju att man får bättre solbränna om man rör på sig, och vad är den naturliga sysselsättningen i snö förutom skidåkning? Bygga snögubbe såklart. Här i Japan har vi vant oss att alltid åka ospårat. Helst max ett spår per ränna/snöfält. Eftersom ursprungsplanen var att tura långt och högt hade vi för en gång skull tagit med oss mat. Nu kom vi inte så långt men maten var ju tvungen att ätas upp ändå. Tonfisk med ris och curry/banansås stod på schemat. Efter att maten var konsumerad tog vi oss ner till Hakuba 47 och sen vidare med buss hem, tyvärr sågs inga apor till. Väl hemma kände vi oss lite slöa eftersom långturen inte blev av. Så jogginskorna snördes på och sen blev årets första joggingtur verklighet. Hej hopp. Även idag möttes vi av solsken på berget. Vi valde att åka vars en ränna, verkligen nära liftsystemet, som vi tittat på länge. Med hudar på skidorna tog det oss endast 20 minuter till insteget. Värmen gjorde dock att det kändes som det dubbla. Eftersom vi hade vars en helt orörd ränna framför oss gjorde det inget vem som körde först. David tog kameraryggsäcken och körde först. Snön var rätt knepig, lite hård på ytan men mjuk under, men med lite fart blev det ändå fin åkning. Fotograf 1. På väg ner hittade David en fin photo spot, så kameran med favoritobjektivet för hoppbilder (extremvidvinkel) åkte upp ur ryggsäcken. Rent motljus innebar att även blixten fick komma upp och luftas lite. Fotograf 2. Slutet av åket är ett stort salsgolv som inte är alls brant. Här är det alltid underbart att ligga och carva oavsett snökvalitet, men det gäller att se upp. När snön är extremt tung så är det svårt att stanna, och salsgolvet slutar i en bäck. Efter bäcken är det bara en lång transportsträcka kvar innan man är framme vid vägen. Transportsträckan har vi döpt till Highway 61 revisited, eftersom vi återbesöker den var och varannan dag. Fågel på pinne. Efter att ha avnjutit vår lunch på vår balkong i solen gick vi ut på en liten fototur i det fina vädret, på vägen hem gick solen ner bakom bergstopparna så då fick vi äntligen lite fint ljus. Solen försvinner sakta från Hakubadalen. Imorgon ska vi förhoppningsvis till Hakuba 47 för att utforska backcountrymöjligheterna där. Ski Patrol där är inte lika glada för offpiståkning så risken finns att vi inte ens hinner få på skinsen innan våra liftkort rykt. Prognosen för fredag säger regn, vi ber till högre makter att det inte blir ett nytt Januari 12. / Alexander och David |
|||||||||||||||
Comments
4 comments
|
||||||||||||||||
Alexander Thurban 2007 |